HSK Runners

Lag-löst på Trosa Ultra Backyard, men ändå vansinnigt kul

Trosa Backyard Ultra - tävlingen där löparna peppar varandra och publiken står för underhållningen. I år sprang Lars och Marcus. Hade en till hässelbyare varit med hade det blivit ett Hässelbylag.

Trosa Ultra Backyard 2022.

Inget lag från Hässelby i år, vi blev 2 jag och Marcus och vi saknade Ben eller någon annan som velat göra oss sällskap, för att kunna köra lagtävlingen krävs 3 deltagare. Men vi kanske ska börja med att förklara det här med Backyard Ultra (BYU). 

Man springer en slinga på 6706 m och så länge man tar sig runt på 60 minuter så får man starta nästa varv. Om du springer fortare har du resten av timman på dig att äta, dricka byta om, byta skor, gå på toaletten etc. start varje hel timme.

För att vinna krävs 1 fullt varv mer än 2:an. Viktiga milstolpar är 7 varv då är du en Ultralöpare, dvs du har sprungit mer än en mara. 12 varv då är du halvvägs och har sprungit 50 miles, 15 varv = 100 km och sen 24 varv som ger 100 miles. Sen får man inte glömma att BYU-löpare är extremt sociala och de flesta vill att så många som möjligt klarar så många varv som möjligt. Det är ett bra sätt att testa sina gränser men ändå vara nära målområdet som om man inte orkar eller går sönder så är det inte mer än 3,35 km dit.

Till start i år kom 126 löpare vara ca hälften var tjejer en markant ökning från ifjol. Vi hade i år med oss ett litet strandtält och varsin stol. På ena sidan ett par tjejer från Team Power Woman och på andra sidan Marcus kompis Frank från IF Linnea som var där bara för att supporta sina 2 kompisar, det slutade med att han supportade alla oss alla 6.

 

Frank från IF Linnea supporterade Marcus bland annat.

 

Första varvet var lite kallt i snålblåsten men snart blev vi varma i kläderna och höll ett behagligt 6,45 tempo. Till skillnad från andra lopp där man trängs för att komma iväg först är det snarare tvärtom här och står du i första startled är du en nybörjare. Varv 2 i 6,53 tempo nu i ett mer soligt Trosa. Dags för mig att byta skor och Frank springer runt och servar oss med juice, bullar och frukt.

Banan ja den kan man beskriva utifrån dem som står och hejar, efter starten tar vi oss i en båge ner mot ån för att sen svänga upp mot stadshotellet där vår första trogna supporter står, genom Stadshotellet och tillbaka nere vid ån. Efter ett tag svänger man upp mot Crazy Corner en 90 graders böj och en av de få uppförsbackarna och här går grannskapet man ur huset för att heja , efter ett tag börjar de även klä ut sig vilket gör att man kiknar av skratt och nästan kan ta ett varv till bara för att se vad de hittat på. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nere vid ån väntar huset med plåtkossan och 2 glada pensionärer med hund som hejar och är de inte där sätter de upp en lapp, nere vid kvarnen väntar damen i busken innan vi tar oss upp mot avloppsdammarna och vid vändningen är man halvvägs. Sen väntar en lång raksträcka innan man kommer ner till Minigolfen som bjuder på saft/vatten, gelehallon och salta dödskallar, här räddas många från att ge upp. Sen tar vi oss ner till ån och genom centrala Trosa ut mot start och målområdet.

Varv 3 i 6,43 tempo varv 4 i 6,39 tempo. På varv 5 dyker ett elakt regnmoln upp men det släppte inget ifrån sig som tur var och nu vi får epitetet Hässelbyklockan då vi springer ikapp samma kille på samma ställe för 5:e gången. Men nu skall det bli gott med lunch eller inte för den var inte klar. Varv 6 på 6,36 och lunch, pulvermos och köttbullar men så dyker Frank upp med pizza och den var nog den godaste jag ätit på länge, Marcus passar på att få lite magnesiumsalva på knäna, servad av Frank.

Det är lite lustigt för hur vi än försöker placeras oss olika vid starten så har vi samma löpare runt om kring oss Varv 7 på 6,39 och vi är nu officiellt i Ultraland, tjejerna från TPW hade bestämt sig för att bara köra 7 men med lite övertalning så hängde de med på varv 8 också för många placeringar går att ta bara genom att köra varv 8, (30 i år) men sen räckte inte vår övertalning längre och de bröt.  Varv 9 gick även det i 6,43 tempo men lite småskavanker på både mig och Marcus gör att vi bestämmer oss för att nästa varv blir det sista. Tillsammans med 2 glada tjejer från Team Huski kör vi Eriksgata och tackar alla funktionärer och åskådare för all hjälp och peppning tempot blev ändå 6,42.

Totalt 67 km och en delad 39 plats för oss i år

Vinnare i herrklassen körde 14 varv till och slutsegraren i både totalen och damklassen 15 varv till

I Minituben springer barn en 800 m runda segrarna i år 4 st. sprang otroliga 40 varv

Nästa år hoppas jag att vi blir fler från klubben för detta är vansinnigt kul