Orienteraren som släppte kartan när hon kom till Sverige

Långväga ifrån. Isabellah Andersson är den svenska friidrottare som har flest indivduella SM-guld genom alla tider. Men från början var hon en orienterare från Kenya. Niklas Andersson (de är inte släkt namnet till trots) skriver här om hennes väg till klubben och långdistanslöpningen.

Isabellah vid halvmaraton-SM i våras. Foto: DECA Text&Bild.

Isabellah Andersson har dominerat svensk långdistanslöpning i ett decennium. Hon har varit EM-trea i maraton (2010) samt sjua på VM (2011) och är mesta mästarinnan i Stockholm Marathon med inte mindre än 7 segrar.  Hon är den svenska friidrottare som har flest individuella SM-guld genom alla tider med sina 32 stycken. Lägg där till medaljer i alla övriga valörer och lagmedaljer. Hennes personbästa på maraton är 2:23.41 (2011) och det är också svenskt rekord. På halvmaraton är hon tvåa genom alla tider med sina 1:10.02 (2010) endast slagen av Hässelbys Sarah van der Wielen.  

Jag (Niklas) tittade hur Isabellahs maratontid stod sig mot de svenska herrarna genom tiderna och fick gå så långt tillbaka som till 1991 för att hitta ett år då topp 10 bland herrarna hade sprungit fortare.

Till denna grymma löpare ställdes tre frågor:

1. Varför/Hur valde du Sverige framför andra länder?

Jag är född och uppväxt i byn Manga i Kisii i västra Kenya och i tonåren flyttade jag till huvudstaden Nairobi men hade ingen anknytning till idrott då.

Det var orienteringen som tog mig till Sverige första gången år 2004. Jag var ingen duktig löpare men tränade lite ihop med några andra som var intresserade av orientering. Vi fick besök i Kenya år 2002 av några Svenska elit orienterare, dem tyckte att jag verkade ha talang för orientering. Då blev jag inbjuden till O-ringen 5-dagars i Göteborg år 2004. I samband med nästa Sverigevistelse året efter träffade jag min tränare Lars Andersson som också numera är min make och pappa till mina två barn. Det var Lars som fick mig att börja träna mer strukturerat och såg till att jag första gången fick bra utrustning att springa i. År 2006 flyttade jag till Sverige då började jag träna löpning ordentligt.

2. Hur hittade du Hässelby Friidrott?

Min tränare hade kollat runt lite och tyckte att Hässelby skulle vara en bra klubb. Sedan blev jag värvad genom att Stickan och Anders O (Stig Himberg och Anders Olsson, två legendariska ledare inom Hässelby red anm.) tog kontakt med mig. Året var 2008.

3. Vad har klubben och friidrotten betytt för dig?

Massor. Med klubbens hjälp har jag kunnat träna på heltid hela min karriär. Jag har också genom löpningen lärt mig att flytta gränser. Jag har också förstått att om man bara "bestämmer sig" så kan man nå väldigt bra resultat. Jag är välsignad som får tävla i Sverige och för Hässelby SK. Klubben har en bra organisation och ställer upp med all tänkbar service vid SM-tävlingar och andra större arrangemang. Även på många av mina internationella lopp har jag fått fin support från klubben. Jag känner mig verkligen hemma när jag springer lopp på svensk mark. Folk känner igen mig och ropar, hejar och stöttar mig under loppen. Det värmer i kroppen och ger mig extra kraft. Jag älskar att springa ASICS Stockhom Marathon och Tjejmilen som har en extra "touch" med bara "flickor" en riktig tjejfest.