Jessica tackar för sig och berättar om karriären

2016-11-24 | Jessica Samuelsson

Jag började träna friidrott i Boo IF när jag var 11 år gammal. Jag var en blyg och försiktig tjej men med en stor tävlingsvilja och otroligt mycket överskottsenergi. Friidrottsträningen passade mig perfekt.

Jag trivdes bra i den lilla träningsgruppen i Boo, en grupp som bestod av både killar och tjejer i olika åldrar. Våra tränare, med Mattias Bourdin i spetsen, var väldigt ambitiösa och planerade träningarna så att passen innehöll både lekfulla men även tuffare moment. Mattias kom att träna mig hela min ungdoms- och juniorperiod.

Min första SM-medalj tog jag på 100m på ungdoms-SM i Eskilstuna, det var inte en väntad medalj och därför är den såklart en medalj som jag verkligen kommer ihåg och som även bekräftade att jag och Mattias var på rätt väg. I övrigt var det största under min ungdoms- och juniortid då jag kvalificerade mig till min första ungdomsfinnkamp på 300m häck år 2003 och därefter till mitt första juniormästerskap på 400m häck år 2004. Samma år tog jag även min första senior SM-medalj på 400m häck, då i Hässelbys klubbdräkt.

Efter den lyckade säsongen 2004 drog jag dessvärre på mig min första allvarliga skada, ett ödem i båtbenet i foten. I samband med att jag fick den skadan kände jag att jag ville byta inriktning, jag ville ha mer utmaning och variation i träningen och valet blev då mångkamp. I och med bytet av gren bytte jag även tränare, det blev Mattias naprapatkompis Dejan Mirkovic som tog över, men vi hade fortfarande stort inslag av Mattias träning i vårt upplägg eftersom det hade funkat så bra.

Jag har fått uppleva mycket under min långa friidrottskarriär och jag är framförallt glad att jag har fått möjligheten att satsa fullt ut på det som jag brunnit som allra mest för och som många bara kan drömma om att få göra. Att jag hela karriären har kunnat satsa för fullt är till stor del Hässelbys förtjänst, som varit mitt största och mest värdefulla stöd. Det har blivit en hel del resor genom åren, både läger och tävlingar. Under dessa resor har jag träffat många härliga människor och jag har även fått se platser som jag aldrig annars skulle fått uppleva. Det är verkligen minnen för livet! Jag har under min karriär deltagit i ett OS, tre VM och fyra EM (samt tre JEM). Jag har även, enligt färsk statistik från Puno, tagit 67st SM-medaljer i Hässelbylinnet. Det känns såklart stort att ha uppnått så stora framgångar men det är ändå inte tävlingarna i sig som ligger mig varmast om hjärtat utan det är hela den långa resan för att nå dessa tävlingar som jag uppskattar allra mest. Allt det hårda arbetet som ligger bakom prestationen och allt som jag har fått uppleva på vägen dit.

Nu väntar nya utmaningar för mig och min elitsatsning är därmed avslutad. Jag fortsätter dock att hålla igång träningen, så ni kommer nog se mig skymta förbi i SätrahallenJ Om det går bra och motivationen finns där kanske jag rentav kommer att tävla i någon enskild gren framöver.

Jag började min anställning som jurist på Riksidrottsförbundets Antidopingavdelning i september. Jag trivs väldigt bra och jobbet innebär att jag får ha kvar en fot inom idrotten och även får en chans att bidra i arbetet mot en ren idrott. Det känns viktigt!